Ja, det var ju definitivt annorlunda att sova på ett sjukhus än att sova hemma i sin egna trygga säng. Även om det var rätt tyst och mörkt så hördes det ju ändå en del bebisskrik när det behövdes bytas blöjor, som var precis utanför dörren. Dessutom var ju omständigheterna helt nya då vi plötsligt blivit föräldrar tillsammans och fick ansvaret för ett litet barn.
Att ta hand om detta flickebarn var ju verkligen efterlängtat samtidigt som det var oerhört skrämmande att ta hand om en helt ny individ som man ska förstå sig på utan att de pratar eller att det finns en bruksanvisning och felsökningsschema. Under natten turades vi om att ha henne på bröstet, men jag kan ju inte påstå att jag sov något vidare då oron gjorde att jag var tvungen att höra att hon andades och se att hon rörde på sig med jämna mellanrum.
Emellanåt var hon rätt vaken och vid ett tillfälle när nattpersonal kom och presenterade sig försökte vi att få henne att ta bröstet, men utan något positivt resultat. Min ena bröstvårta hade desutom fått för sig att peka inåt så de gick och hämtade en amningsnapp, men det hjälpte inte mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar