Varje förmiddag var det barnläkarrond och efter drygt 1,5 halvt dygn var det vår tur. Pappa som stannat till sent hade tagit sovmorgon så mamma fick gå själv på detta första läkarbesök. Det kändes väl lite nervöst kan jag säga. Den snälle doktorn klämde och kände igenom dig överallt. Det konsterades att du fortfarande var väldigt gul och att ett nytt blodprov skulle tas. Om värdet var för högt skulle du få tillägg och eventuellt sola.
Dessutom konstaterades det att du hade ett lite kort tungband som eventuellt skulle kunna klippas om det skulle ställa till besvär, annars skulle det få vara som det är. Sedan konstaterade han en trolig fraktur på höger nyckelben, då han hörde ett krasande ljud. Denna fraktur var en följd av den snabba förlossningen. Som med alla andra nyckelbensfrakturer skulle den helt enkelt få självläka. Om vi skulle märka att du hade ont så skulle du få Alvedon.
Det positiva med besöket utöver att du mådde bra var att jag kom på att fråga efter mindre blöjor då Liberos ettor var stora som hus på dig, så vi fick ett gäng. Annars var det var med blandade känslor jag lämnade läkaren. Även om frakturen konstaterades som en förlossningsskada började jag ändå fundera på huruvida jag hade skadat dig och om jag kunde gjort något för att undvika det. Visst tankarna är väl helt irrationella, men de dök ändå upp.
Så småningom kom din pappa och jag fick försöka informera honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar