Ett underbart besked

Under förmiddagen kom sambon tillbaks och höll oss sällskap medan vi väntade på ett besked om bilirubintestet angående gulsoten.

Han tog hand om dig medan jag fick gå och äta lunch med mina trevliga medsystrar. Innan jag hann påbörja lunchen kom sköterskan förbi och informerade mig om att bilirubinvärdet såg bra ut och att din kurva avvek ännu mer från gränsvärdets kurva som blev högre ju äldre du blev. Vi fick också det glädjande beskedet att vi fick åka hem om vi ville. OM vi ville, det var väl självklart.

Nästa beslut att ta ställning till var när vi ville gå hem. Tydligen finns det en regel om att när man går hem inom 3 dygn, så har man rätt till ett besök på bb hemvård. Det tyckte jag lät som en god idé då vi kunde få ytterligare en koll på att allt gick åt rätt håll med bilirubinet. Dessutom gav det ju en chans att ställa frågor som dykt upp efter första natten hemma. Jag var ju ändå förstföderska som trätt in i en ny värld. Barn under ett år har jag ju inte mycket erfarenhet av.

Efter det beskedet skyndade jag iväg till sambon för att delge honom nyheten. Det var väl bara det att det var en sådan lättnad att du mådde bra OCH att vi fick åka hem att jag fullständigt snyftade fram i viskande ton att "Vi får åka hem". Sambon blev väl snarare orolig över min reaktion och undrade vad det var, men jag hade nog varit så på helspänn av oro för dig, att det i kombination med babyblues utlöstes i tårar som kom även under maten. Fråga mig inte vad vi fick för mat för det minns jag inte. Däremot vet jag att efterrätten, som var kladdkaka med grädde, kändes väldigt pasande i vårt firande över att vi alla fick komma hem.

Innan vi lämnade bb hade vi ett samtal utifrån deras checklista med punkter som amning, bajseriet, kvinnokroppen efter förlossningen, samlivet mm med en sköterska. Det kändes som ett väldigt givande samtal och jag hade gärna haft ett liknande informationssamtal tidigare också för att bara landa i hur man mår och hur skötseln av dig fungerade. Informationen i pärmen upplevde jag som knapphändig i förhållande till mina behov. Sedan hade det väl varit smart att se de två filmerna som rekommenderades innan hemgångsdagen, men vi hann i alla fall se en snutt medan jag försökte få dig att äta innan vi skulle hem. Sambon var bara allmänt stressad och ville skynda iväg.