28/12

Något din mamma insåg ganska snabbt var att måltiderna utgjorde dagens höjdpunkter även om inte maten kanske var vad din mamma föredrog. För hungrig och enormt törstig hade mamman blivit, som inte varit särskilt hungrig eller villig att äta några större mängder under hela graviditeten. Efter frukosten åkte din pappa hem för att ge katterna mat och vi fick några timmar på tu man hand. Dels gjorde vi några fler försök med amningen, men utan några större lyckanden.

Medan du sov gjordes den rutinmässiga POX-mätningen för att kolla syresättningen av blodet. Detta gjordes med hjälp av en liten röd lampa som trycktes mot din högra hand och fot. Med en gång fick vi veta att värdena var bra. Däremot började de misstänka att du hade drabbats av gulsot så de gick och hämtade en liten lampa som de lyste dig med i pannan fem gånger innan de gick in och lade in värdena i datorn. Proceduen kallade de för Billi-check.

Så småningom kom de tillbaks och meddelade att du låg för nära gränsen så de behövde göra ytterligare ett test på dig. Därmed tog de helt enkelt och lånade dig utan att jag egentligen visste vad de gjorde med dig, mer än att de sa att jag snart skulle få tillbaks dig. Det var lite konstigt att bara bli fråntagen sin bebis ... men som tur var kom de snabbt tillbaka med dig.

Sedan följde en dryg väntan för oss alla tre de två timmar som testresultatet dröjde, eftersom det var avgörande för när vi skulle få åka hem. När två timmar gått någon gång under eftermiddagen så fick vi veta att resultatet var okej, men att de ville göra en ny koll dagen efter. Visst var det skönt med ett positivt besked, men samtidigt var ju inte faran över ännu.


Från cirka klockan tio på förmiddagen bestämde du dig för att sova som alla nyfödda gör efter den stora pärsen med förlossningen.


Sedan sov och sov du fram tills du var mer än ett dygn gammal då personalen kom och sa att nu måste hon äta. Det var du inte ett dugg intresserad av utan de fick ganska bryskt väcka dig och tvinga dig att äta. Mamman tyckte inte att det var särskilt mysigt då de tryckte dig till bröstet. Att få hjälp var väl bara bra, men att amma var inte det minsta skönt, men du behövde ju få mat så det var bara att stå ut.

Några timmar senare hade du piggnat till och visade upp en helt ny sida ... Frågan är vad som försigick i de tankarna ...
Den andra sängen bäddades om under dagen, men mamman hoppades ändå att pappan fick stanna eftersom amningen inte kom igång ordentligt, men tyvärr kom ett det negativt besked. Mamman fick då ta på sig den pinsamma uppgiften att berätta att den trötta pappan hade nyttjat sängen och efter en mycket dödande blick gick sköterskan och sängen bäddades om. Pappan fick åka hem och mor och dotter fick klara sig på egen hand. Det var inte med någon större glädje mamman fick låta pappan åka, men så var reglerna ...